Sveriges 50 år i rymden

FirstRocketSvensk rymdverksamhet började redan 1959 när rymdforskare började formulera ett program för rymdforskning med höghöjdsraketer och föreslog en bas i Norrbotten för att skicka upp dem – det som skulle bli Esrange sju år senare. Som förberedelse för användningen av Esrange började svenska forskare använda provisoriska raketbaser i anslutning till robotskjutfältet mellan Älvsbyn och Jokkmokk – Nausta och Kronogård. I början av 60-talet blev Sverige medlem i det gryende europeiska rymdsamarbetet. Mot slutet av 60-talet Började det europeiska rymdsamarbetet inriktas mot praktiska, kommersiella, tillämpningar av rymdteknik och svensk högteknologisk industri blev intresserad av rymdteknik för att lära sig nya metoder och för att få tillgång till nya marknader. En helt ny organisation för den offentligt finansierade rymdverksamheten skapades när riksdagen 1973 inrättade det som nu kallas Rymdstyrelsen och också bildade ett statligt drift- och utvecklingsbolag, Rymdbolaget. I bolagetsuppgifter ingick driften av Esrange, teknisk ledning av nationella rymdprojekt och också stöd till de tre stora rymdföretagen – SAAB, Ericsson och Volvo.

Under perioden 70- och 80-talen lyckades svensk industri få viktiga uppgifter i stora europeiska rymdprojekt som bärraketen Ariane och prototyperna till moderna telesatelliter. På hemmaplan fick verksamheten ett stort ”lyft” när staten 1978 beslöt att satsa särskilt på rymdverksamhet för att försökaskapa nya industrigrenar att ersätta krisande branscher som stål och varv. Detta ”lyft” resulterade bl.a. i pionjärprojektet Tele-X (upp 1989) för direktsänd TV från rymden till svenska hushåll och även Sveriges första satellit, norrskensforskningssatelliten Viking (upp 1986).

Ett tidigt försök att kommersialisera bilder av jorden tagna från rymden gjordes genom Rymdbolagets dotterbolag Satellitbild i Kiruna och de mottagningsstationer för Esrange för satellitbilder som började anläggas redan 1978. Satellitbilds verksamhet finns kvar inom ramen för Metria och antennerna på Esrange är ryggraden i en kommersiell tjänst för kommunikation med satelliter.

Efter framgångarna med Viking och Tele-X utvecklades ett antal forsknings- och teknikprovsatelliter i nationell regi med Rymdbolaget som huvudleverantör och annan svensk rymdindustri som underleverantörer. Den första satellit, helt byggd i Sverige, rymdplasmafysiksatelliten Freja, sändes upp från Kina 1992. Mikrosatelliterna Astrid-1 och -2 för rymdplasmafysik sändes upp från Ryssland 1995 och 1998. Atmosfärforsknings- och astronomisatelliten Odin sändes upp 2001 (från Ryssland) och är fortfarande i drift. På uppdrag den europeiska rymdorganisationen utvecklade Rymdbolaget månsonden SMART-1 som planenligt slog ned på månen 2006. Tekniksatelliten Prisma sändes upp 2010 och provade formationsflygning och ny framdrivningsteknik.

rymden_cam02Månsonden SMART-1

De stora svenska rymdföretagen finns kvar i Sverige men är alla i utländsk ägo: Saabs (och därmed också Ericssons) rymdverksamhet köptes av det schweiziska statliga bolaget RUAG medan Volvo Aero köptes av brittiska GKN. Rymdbolagets rymdsystemdivision, som utvecklat de svenskbyggda satelliterna, köptes av det tyska familjeföretaget OHB. Mindre rymdföretag som OmniSys i Göteborg och ÅAC Microtec är fortfarande i svensk ägo.

Svensk rymdforskning har traditionellt haft tre huvudinriktningar: atmosfärfysik, rymdplasmafysik och astronomi/astrofysik. På senare tid har nya discipliner tillkommit, bl.a. livsvetenskaper där ett centrum för detta skapats i Stockholm under ledning av Christer Fuglesang som också leder KTH:s centrumbildning för rymdanknuten forskning.